usch har kommit in i min jobbiga period igen. Allt är dåligt, jag orkar inte det här igen. Vart skall jag ta vägen?
varför skulle det hända mig just då, när allt var som bäst. Allt bara rasade samman. Vänskap, skola, familj precis allting. Fyfan, jag skiter till och med i att ta min medicin som är livsviktig.. Varför blev det så just nu, och det blir ju inte bättre när du sviker en gång på gång.

" värken kom plötsligt en dag vid datorn, kunde inte dra djupa andetag. Gjorde svinont rent ut sagt. Sökte hjälp fick ingen hjälp, - gå hem och sov med dig, och drick något sött. Var vad jag fick höra ifrån denna jävla idiot. Åkte hem och sov, blev inte bättre nästa dag och inte dagen efter det heller. Då fick mor nog och åkte till akuten med mig, hamna på barnavdelningen. Träffade P, en läkare. - Du har träningsvärk fick jag höra ifrån honom. Eftersom att jag hade varit helgen innan i Sälen och åk skidor. Vi trodde naturligtvis på det. Trots att det nästan var den värsta dagen av alla. På fredagen stog jag showade framför mor och far till Så ska det låta. På lördagen var jag och tittade på min syrras fotbollsmatch och stod o hoppa för att jag frös. Senare på kvällen tittade även Fanny förbi en sväng och vi bestämde då att jag skulle följa med henne och Emiliee på stan nästa dag. Dagen efter då så hade jag typ som mensvärk och ont i ryggen. Så följde aldrig med, för det hade jag aldrig klarat. Så somnade skönt i mammas säng, när jag sedan vaknade hade jag fått ont i benet också. Tyckte detta var väldigt märkligt. Så när pappa skulle gå till jobbet dagen efter gick o titta till mig, "Malin hon är lika kallsvettig idag, hörde jag pappa säga". Så mamma ringde till vårdcentralen där fick vi först en tid hos en mamma hade varit hos tidigare, som hon inte tyckte var bra. Så hon frågade då efter en annan läkare, och fick då tid hos Natalia Nyrén. Väl hos henne så tittade hon bara på mitt ben som var jätte lila. Ni vet så där snyggigt blåmärke. Det var över hela mitt ben. Hon gick ut, sköterskan kom och satte en kanyl. Efter ca. 10 min så kommer läkaren in igen och säger - Du skall åka till sjukhus med ambulans. Så kom ambulansen och det satte det ena och det andra på mig. Väl inne på sjukhuset fick jag ta en massa blodprover, röntga lungorna. Så vid halv 3 tiden måndagen den 27;e mars 2006, kommer 2 läkare in och tittar på mig med en konstig blick. och så säger den ena av dem: Du har Lungemboli ( fullt med blodproppar i lungorna). okejs, tänkte jag. Så flyttades jag ner till Hjärtintensiven. Där går mamma iväg med läkaren Hans,då berättar han att jag hade avlidit om ca. 4 timmar. Så hade han även frågat mamma om vad som var bäst, en medicin som går långsamt och som hon kan få stroke av eller en som är snabbare och som kan medge stroke också. Mamma valde den snabbare medicinen. Som jag svarade bra på och så. På torsdagen fick jag reda på att jag även hade djupventrombos ( fullt med proppar i benet ifrån knät upp till ljumsken. Och så flyttade de även mig till Medicin den dagen."

Jag fick detta på grund av - P-piller Neovletta och att jag hade benägenhet till det. Jag vill uppmana att alla som ska skaffa p-piller ber om att få göra ett blodprov först, ett litet stick i fingret - Dem ser direkt ifall du kan äta det eller ej.
Hade det gjort så på mig den dagen jag skulle ha för ca.3 år sen nu. Hade jag aldrig blivit drabbad nu i tonåren iallafall.

Tack Mathilda, Johanna , Fanny, Linn,  Julia, Jessica , Mathilda och familj och släkt för allt stöd jag fick då :) <3